Vallningsabstinens

För en inbiten Border collie-nörd så finns det inget så vackert som det här. Min Ed i arbete och träning. ♥

Dampungen goes vallhund!

Lite uppdatering på hemsidan, Eds sida är lite uppfrächad och Hugo har fått en egen.

Idag har det blivit två vallpass med en timmas paus mellan. Det första gick bra, han försökte bara gå hem två gånger resten jobbade han sig igenom. Karin tränade första halvan och jag sista. Det tar sig. Andra passet var verkligen en succé. Nästan så det kom en lite glädjetår, tänk att min hund kan gå så jäkla fint bara man får kontroll på galenskapen. Han försökte inte gå hem en enda gång och var lugn och sansad passet igenom. Jag körde med honom hela andra passet och det kändes extra bra att jag också äntligen börjat komma in i vallningen, jag förstår vad jag gör och varför, underbar känsla!

Som Tove sa, ”som han betedde sig i hagen för bara tre veckor sen så kan man inte tro att det är samma hund som vallar idag.” Jag är nog beredd att hålla med henne, han är så jäkla bra min lilla skräphund!! ♥

Imorgon ska vi åka till brukshundsklubben mitt på dagen och träna. Ed ska drillas i tvåans moment, ser fram emot ett ordentligt lydnaspass, det var allt för länge sedan nu.

Mitt lilla hjärtesnurr, vad jag älskar dig!

Genombrott i fårhagen!

Såå skönt, äntligen efter ett år av visserligen vääldigt sporadisk träning men ändå, har vi äntligen fått ett genombrott i vallningen. Stundvis fick jag se prov på lite fina rörelser och känsla som jag vet att han har i sig men bara så svårt att få fram! Känslan efter dagen pass var underbar! Det var dock inte jag som tränade med Ed utan Karin frågade om hon fick träna honom lite. Hon har gjort det förut ett fåtal gånger, men det har inte gett några större resultat. Men idag provade hon lite ”nya” ideér och det funkade kanon. Hon frågade om det var okej att hon fortsatte träna lite med honom nu i några dagar, få bukt på det ”värsta” och sen överlämna träningen åt mig. Det känns jättebra att ha någon så duktig till hjälp och det är verkligen ovärdeligt.

Ed reagerade väldigt olikt sig själv idag. När vi bråkade på honom för att han snävade eller tokrusade tog han det nog som att han inte fick valla alls så han försökte gå hem. Men eftersom att han hade lina höll vi bara kvar honom och fick honom att återgå till fåren. Karin sa att det inte var någon negativ reaktion, hundarna som blir så förvirrade och nollställda och oftast de som lär sig bättre en de hundar som bara råkar göra rätt från början. Och mycket riktigt efter ett tag vågade Ed prova sig fram igen och rundade då fåren riktigt snyggt flera gånger = massor med klappar och fina ord från oss. Stackarn var så slut efter passet så när jag sagt ”det räcker” och börjat gå ut från hagen kom han efter och kravlade sig upp i min famn. Men han måste faktiskt lära sig att man inte kan sticka så fort det ställs lite krav eller blir lite jobbigt. Det ska vi jobba oss igenom nu. Det är kul att få se en sån annorlunda sida av honom, tänk att det finns en mjuk liten pojke under det där tuffa tonårsskalet. Det kunde man inte tro.

Imorgon väntar mer vallning, kuul!

Vallningsbilder

Hittade lite gamla bilder på Ed när han vallar som ni inte har fått se. Titta och njut, det gör iaf jag

 

Aussievallning

Efter två & en halv timmas sömn hämtade Camilla upp mig klockan sju i morse, vi packade in hundar och packning i bilen för att bege oss mot Skärblacka. Det vallades på får, nöt och ankor dagen till ära och det fanns tre olika klasser; starter, open och advanced. Det var intressant att se många olika hundar, förare och hur de löste olika problem som uppstod i hagen under dagen. Men det som gav mig mest var att jag äntligen kunde bilda mig en uppfattning om vallande aussies. Har nämligen aldrig sett något annat än BC och Working kelpie valla live, så det här var en ny upplevelse. Dock har jag tittat mycket på filmerer där aussies vallar så jag hade en lite uppfattning om hur det kunde komma att se ut.

Det faller mig ganska naturligt att jämföra aussien med BCn som vallhund, vilket kanske inte är så rättvist med tanke på att det är så mycket som skiljer dessa raser åt. Speciellt vallningsmässigt, kan jag konstatera efter dagen. Min bild av vallande aussies har tyvärr inte blivit bättre efter att ha fått se dem live, jag blev inte speciellt imponerad om jag uttrycker mig så. Jag tyckte att väldigt många hundar saknade djurkänsla, saknade intresset av att vilja hålla samman fåren som en flock,  saknade intresse av att hämta fåren till föraren, många var på toook för olydiga vilket oftast ledde till en sprängd skara får.. Det som dock förvånade mig mest, många utav hundarna saknade även ett genuint intresse för djuren! Många hundar behövdes peppas och hejjas på för att ens vilja fösa och gå mot fåren. Enligt mina mått fanns det även bara en hund på hela dagen som kunde höger och vänster ordentligt (eller över huvudtaget?) och den hunden hade godkänt lokalprov.

En rolig kommentar som jag och Camilla sa ofta till varandra under dagen ”Står det i reglerna att man inte ska ge upp?” det kändes nästan så. Hur dåligt det än gick för ekipagen och hur illa hunden än skötte sig bröt de tävlande inte. Det gjorde mig mållös, framförallt för att jag tycker det var oshysst mot de stackars fåren men även för att jag tror att hundarna hade lärt sig mer av att bara få gå av banan och lära sig läxan ” sköter man sig inte får man inte vara med”.

Utanför hagen tyckte jag dock att hundarna var otroligt trevliga och fina. Det verkade vara mycket krut i dem och det är faktiskt en ras jag skulle kunna tänka mig till lydnad, bruks och agility. Dock inte till vallning. Förstår inte poängen när man kan få det bästa, dvs Border collie .

Men, smaken är som baken – delad!!

Lina var självklart med som åskådare

Vi träffade Lisa och Loi.

Loi var nog faktiskt den enda hunden jag såg idag som hade djurkänsla och kunde balansera upp djuren vid behov. Det såg faktiskt tom ganska bra ut! Och det är en komplimang när det kommer från en BCfanatiker

Någon var lite tröttis.

Livet på Hulan

För er som inte har förstått det så hade jag praktik förra veckan och även denna. Därför är jag på Hulan och tar hand om massa border colliebäbisar . Kommer förmodligen vara här större delen av nästa vecka också då jag har påsklov.  Dagarna rullar på och är mycket händelserika, jag är aldrig sysslolös om jag uttrycker mig så.  Att vara på Hulan har såklart inneburit mycket vallning för Ed också. Det har verkligen börjat lossna och gå framåt nu. Han har lugnat ner sig rejält och flankar ut finare och är lugnare i all sorts djurhantering . Det vi nöter på just nu är att han inte ska tränga in mot djuren på höger och vänster och det går verkligen hur bra som helst och han är helt slut i huvudet efter ett pass. Han har överlag blivit mycket trevligare att ha att göra med bland fåren och tar till sig det jag säger på ett helt annat sätt än förut. Innan Karin åkte till USA idag hann vi få lite läxor som vi ska jobba med medan hon är borta.

Har tagit lite bilder på Ed i hagen idag och Mazies valpar.

Ed sitter och lipar i hundgården.

Han börjar se riktigt läcker ut!

Nöjd efter ett lyckat pass.

Vallhunden Elle

Vallhunden Ivar

Vallhunden Tigi på språng.

Vallhunden Grym & Vallhunden Elle

Vallhunden Dizzie