Eftersom att året lider mot sitt slut tänkte jag sammanfatta hela året lite kort och berätta vad som verkligen har hänt.
Efter att ha gått och funderat sedan hösten 2007 beslutade jag mig i början av året att det enda rätta var att omplacera min sheltie Isac. Det är det jobbigaste beslut jag tvingats ta under hela året och under hela mitt liv för den delen. Det blev många tårar men jag var alltid säker på att jag tagit rätt beslut. Isacs stora passion var och är agility och vi hade tävlat några gånger. Så när en nära vän till mig vars pappa, Tore Tällberg ville ha Isac var lyckan fullkomlig. Isac har bott hos Tore i drygt ett halvår nu och tillsammans har de klättrat fort i klasserna.
Den 24 Mars tog jag tåget upp till Ljusdal för att träffa Linda och hennes Border collie Ludde som skulle omplaceras. Ludde var 1,5 år och allt jag någonsin drömt om. Att han var oregistrerad funderade jag över många gånger, men struntade tillslut i det. När jag äntligen hittat hunden jag strävat så länge ska väl inte ett papper kunna stoppa mig? Vi kunde ju trots allt tävla allt som jag ville och gå Vallhundprovet inofficiellt. Den 25 Mars följde den trefärgade Border collien med mig hem och fick namnet Ed.
Ed har lärt mig mycket under året som gått, han har framförallt tagit död på väldigt många fördomar som både jag och andra har/hade om rasen. Med Ed har jag inte fått någonting gratis i träning. Han är en otroligt självständig och dryg liten hund som kräver extremt bra struktur på träning och belöningar. Sköter jag träningen rätt har jag världens mest underbara hund som kan arbeta i dagar, gör jag det inte säger han Fuck You och sticker åt andra hållet. Sån är Ed, och det är därör jag älskar honom så. Han är exakt som mig själv och när jag har lyckats med den här hunden kommer jag att ha lärt mig så otroligt mycket som jag inte hade gjort om jag fått en ”vanlig” Border. Myt nummer två, att Borders skulle behöva jobba i timmar varje dag för att må bra och kunna ta det lugnt. Det här är säkert väldigt induviduellt men Ed älskar att sova och han är alltid lugn och sansad inomhus oavsett hur mycket/lite han har fått arbete den dagen. Det är för mig otroligt skönt eftersom att man ibland är sjuk eller har extremt mycket att plugga och då faktiskt inte har tid/ork till att träna. Myt nummer tre, att alla Borders är följsamma och strävar efter att vara till lags. Inte Ed inte! Det bästa han vet är att jaga vilt och sticka iväg på egna äventyr. Fy vad jag har slitit för att motverka detta, vi har kommit en bit på vägen men har en lång väg kvar att gå.
Inom träning har vi hunnit med att lägga en bra grund för framtida agility och lydnadsträning och tävling. I oktober kom Nina och Agera ner för att praktisera på vår skola i fem veckor. Det var hur kul som helst och dessutom lärde jag mig mer än vad jag någonsin gjort. Kanske beror det på att Nina känner mig så pass bra så hon vet hur hon ska lägga fram saker och ting så jag förstår och blir motiverad. 
Någon tävlingsstart har det dock inte blivit i år, utan jag satsat på att lägga en rejäl och ordentligt grund istället och starta Lydnaden till våren. Förhoppningsvis kommer vi även att starta i agilityn, men det återstår att se.
För mig har detta år varit väldigt tumult. Mycket saker har hänt både bra och dåliga och jag har mått extremt dåligt vissa perioder. Dock gjorde jag en helomvänding till hösten och bestämde mig för att satsa allt på skolan och Ed vilket gav resultat. Under hela hösten har jag fått MVG i samtliga inlämningsuppgifter, prov och hundprojekt förutom ett som jag fick VG på. Alla motgångar under året har även lett till att jag nu är starkare och mår bättre än jag någonsin gjort förut. Nya vänner har tillkommit och gamla vänner har fallit bort. Men allt är en del av livet och behövs för att främja min personliga utveckling.
Jag har även turen att ha världens snällaste morbror. I tidig julklapp fick jag i November min efterlängtade systemkamera, en Nikon D70 som jag trivs väldigt bra med. Det har blivit väldigt mycket fotande med andra ord, jag hoppas att jag i framtiden kommer bli bättre på att visa bilderna här i bloggen också.
Inför 2009 hoppas jag på att kunna fortsätta vara lika ambitiös i skolan som jag varit under hösten. En önksan är även att uppnå mina mål med Ed (som jag kommer skriva om när det nya året har börjat).
Eftersom att jag är en väldigt tävlingsinriktad människa så vet jag att jag kommer bli peppad av att kunna se på en display hur många steg, kilometer och kalorier jag har förbrukat under dagen. Ed ska upp i vikt och jag ner..hur ska det här sluta?
Vi körde även en kortare kombination med tre hopphinder och en lång tunnel. Den satt som en smäck och Ed var så duktig trots att vi inte tränat någon riktig agility på månader. Det här tycker jag är den stora skillnaden mellan hur jag tränade förut och nu när jag så gott jag kan efter mina kunskaper försöker apa efter Gregs system. Det spelar ingen roll att vi inte nött varje dag, för jag har varit så noga från början så nu sitter det. Han klarar av alla möjliga olika kombinationer på första försöket, till skillnad från Isac som det kunde ta 2-3 gånger innan vi kom runt felfritt! Det är så himla skönt att ha ett system att följa till punkt och pricka, speciellt nu när jag inte är så engagerad i agilityn längre. Det är dessutom otroligt skönt att jag fårr lite ordning och reda på min träning. Jag vet vad jag gör och varför jag gör det. Jag tar inga genvägar eftersom att jag vet att det kommer slå tillbaka på mig förr eller senare i alla fall. Och resultaten blir ju helt outstanding! 
