Malin skickade en bild till mig på facebook. Den är sex år gammal och föreställer mig och Hugo på Mälarö BK. Herregud vad tiderna förändras. Då var jag och Malin 14 år gamla, tränade agility med Hugo och Ina. Hugo som inte kunde vara lös fick träna agility i långlina, Malin fick springa efter och hålla i. Något som även bör nämnas är de otroligt fyndiga kommandon vi hade på hindrena… Hpphinder = skutt, platt tunnel = masken and so on.. Folk måste ju undrat vad vi var för nåra typer, men hey – we turned out just fine! 
”I don’t know why I’m still surprised. Even angels have their wicked schemes and you take that to new extremes. But you will always be my hero, even though you’ve lost your mind.”
Så här ser mingelmusen ut nät hon är hungrig!
In med magen, ut med bröstet?
Ed skrattar faran raakt i ansiktet!
Kommer ni eller?
Den tredje lilla idioten
Härmapan Mingla.
♥
Fofografering i skolan våren 2008.
För en inbiten Border collie-nörd så finns det inget så vackert som det här. Min Ed i arbete och träning. ♥
Bilderna representerar den lyckligaste tiden i mitt liv, hitills. Jag saknar att vara 17 år och vara så naiv att jag tror att den här lyckan kommer hålla förevigt. Jag saknar att leva i en helt orealistisk lycklig liten bubbla tillsammans med Tobbe, Isac & Leo. Jag saknar att inte oroa mig inför framtiden. Jag saknar att inte sakna det som en gång varit.. Men mest av allt saknar jag mina två hjärtan Isac & Leo. Isac min andra halva som flyttade för 2,5 år sedan och Leo vår galna pinscherpojke som fick ett alldeles för kort liv här på jorden.. Trots att jag ibland saknar är jag lyckligt lottad som delar mitt liv med de tre bästa hundarna man kan tänka sig. Att Mingla dessutom är som en perfekt blandning mellan Isac & Leo gör att hon fort roffat åt sig en stor del av mitt hjärta. Mina små skitungar.
Några mobilbilder från senaste veckan. Jag har världens mysigaste hundar!
Mingla och Tova dricker te och äter mackor 
Malou skrev ett inlägg igår om prestationsångest som går att läsa här. Jag tänkte spinna vidare lite på det och dela med mig av mina egna tankar kring ämnet. Jag är en människa som ibland känner av prestationsångesten, pressen, kraven önskan om att bli bäst osv. Det är dock inte för att jag bryr mig om vad andra tycker, för ni som känner mig ordentligt vet att det inte rör mig i ryggen vad folk tycker eller tänker om mig. Men jag själv har så höga krav och förväntningar på mig själv så att jag framkallar känslan ångest. En bidragande faktor till att jag känner mer press än någonsin är att alla har blivit så duktiga! Man hör inte folk säga längre att ”jaa, mitt mål är LPx” utan nu är det verkligen ”Vi ska vinna SM och delta i svenska landslaget”. En valp som bara är ett par månader kan redan en hel del, det finns en uppsjö av tävlingsförberedande kurser för valpen mm. Jag ser absolut inget fel i det här så länge en valp alltid får vara en valp men det förutsätter jag. 
Det är otroligt positivt att utvecklingen går framåt men jag tror också att det kan kännas stressande för många. Ibland kan jag känna att det är för mycket fokus på just att vinna & bli bäst och för lite fokus på att bara ha roligt och njuta av sin hund. Mina hundar är inga maskiner och dom är inga redskap som jag använder för att bevisa någonting för någon annan – dom är mina bästa vänner, mina älsklingar, mina dampungar som jag älskar högst av allt. Såklart är träning och tävling en stor del av våra liv, men det är inte allt och det är absolut inte det viktigaste. Det är något vi gör för att det är så jääkla roligt!
Så vad vill jag ha sagt med det här? Jag vet inte riktigt, men jag tycker man ska försöka ha mer ”bara roligt” ibland och tänka mindre på alla mål och krav man har.
Nu ska ajg städa här hemma och gå ut med hundarna en sväng. Senare i eftermiddag kommer en kompis och stannar till imorgon
Lite bilder från vår mysiga promenad igår:
Hela lilla familjen vid Klarälven.
Tova & Mingla
Ed badar hur kallt det än må vara, galning..
”Kom och bada med mig råååå!”
Försök till gruppfoto..Mingla bara måste pussa på Tova hela tiden.
En torsdag fullspäckad med hundaktviteter, sånna dagar gillas! Marielle är här ett par dagar på besök med sin Rottweilertik Diva och Malinoisvalp Ciros. Vi tränar, går promenader, pussar på våra hundar och tjötar en jäkla massa. Idag mötte vi upp uppfödarEva samt Aussies (Maycos) blivande matte. Vi tränade lite valpuppletande, drack kaffe och lät syskonen busa av sig. Efteråt mötte vi upp gamla klasskompisen Linda och kelpievalpen Vizzla för att bege oss mot Hammarö BK. Väl på plats blev det en massa valpbus, fotografering, oseriös valpträning och seriös uppletandeträning för Ed och Diva. Ed var såå duktig idag! Raka och fina skick, hittade alla föremål och hittade det tomma ciggpaketet jag lagt längst ut i rutan uppe på ett litet berg, det trodde jag faktiskt inte! Se ibland är det bra att röka
Här kommer en drös med bilder från idag, samtliga tagna av mig.
Minglas brorsa Aussie med matte.
Marielle & Ciros. Fatta att han bara är EN månad äldre än pinglan..
Vem har världens snyggaste halvbror? Mingla!
Eva & Ibbo
Mitt hjärta.
Mingla med Aussie i bakgrunden.
Solstrålen herself.
Linda med Vizzla & Mingla. Kelpies gör ont!
Vizzla & Ciros
Mingla tyckte Ciros var för hårdhänt och sökte skydd hos Marielle.
<3
Vizzlas snygga ragg.
Linda & Mingla
Prosports Clemm ”Ciros”, 4 månader
Räcermallen
Meringas Illuin ”Vizzla”, 3 månader
Fiina Vizzla
Mingla ”apunge”, 3 månader
Så sjukt olika uttryck i deras små nyllen!
Pinglan är så trött att ögonen börjar gå i kors på na..
